Teatermaskinen

TEATERMASKINEN I RIDDARHYTTAN

Ett annat sätt att producera scenkonst.

Ett annat sätt att delge kulturen/scenkonsten till nya grupper.

En Quatrohelixmaskin


Teatermaskinen presenterar:

Hon och han som försvann

Biljett bokas via: bokning@teatermaskinen.com
Biljettpris: Ordinarie 130kr, för studerande, pensionärer, arbetslösa 70kr.
Föreställning med paus och samtal pågår ca 1h och 45 min.


För mer info och pressbilder, kontakta gärna:

Berit Engman, Teatermaskinen, 070-6811481, berit@teatermaskinen.com


Hon och Han som försvann genomförs med stöd av Region Västmanland, Kulturrådet och i samarbete med, Engaging Vulnerability, Riksteatern Västmanland, Folkets Hus och Parker och Norrby Teater.


URPREMIÄR den 10 december kl. 18.00, Skräppbo skola

Den 10:e december är det urpremiär för Hon och han som försvann hos Teatermaskinen i Skräppbo Skola i Riddarhyttan. I detta nyskrivna samtidsdrama ställs både konsten och forskningen på scenen och publiken bjuds in att delta i ett samtal om hur vi ska kunna ta oss an den samtid och framtid som vi delar.

 

Hon och han som försvann tar upp den maktlöshet och identitetsupplösning vi kan känna i en tid av utsatthet och sårbarhet. Föreställningen skildrar en ung människa som försöker överleva historiens sammanbrott och en äldre kvinna som ser sina värden gå förlorade. Det handlar om att skapa en ny identitet i en verklighet som består av social distans, Corona, Youtube, tyngdtäcke, Netflix och Facebook. Vad gör den digitala världen och sociala medier med oss? Hur ska vi kunna bygga en möjlig framtid? Vad är lycka?


Vi får möta tre personer: den unga icke binära som lever under ett tyngdtäcke, den yngre kvinnan, och den äldre kvinnan. De sistnämnda sitter på ett berg av litteratur och samtalar filosofiskt, poetiskt och känslomässigt kring de strukturer som har skapat kriserna som de tvingas leva i. På scenen får de experthjälp av forskare som hjälper till att gräva i de stora existentiella frågorna.


Hon och han försvann är både en scenkonstföreställning med teater och dans, och ett seminarium med faktakunskaper från forskare och efterföljande samtal med publiken. Teatermaskinen har lång erfarenhet av att föra samhällsdebatt genom att använda konsten och kulturen som verktyg för att skapa ett demokratiskt öppet rum.


IMG_0092 2
IMG_1947
IMG_4585


Teatermaskinen grundades 1997 som en kooperation av frilansande scenkonstnärer. Vi började med att göra monologer som är skrivna som diskussionspjäser och större avantgardistiska scenkonstproduktioner.

2000 inledde vi arbetet med att skapa en internationell mötesplats för scenkonst, folkbildning och forskning. 2000 gjorde vi också den första Motståndsfestivalen i Riddarhyttan. 2004 grundade vi @worknätverket och genomförde den andra Motståndsfestivalen. 2004 inledde vi också arbetet med att bygga Maskinteatern i skogarna utanför Riddarhyttan i samarbete med arkitekt Axel Tangerding. 2007 inledde vi arbetet med projektet Skogsfolkens språk och Projekt Riddarhyttan. 2010 började vi bygga vår teater. 2011 genomförde vi ett utopistiskt montage i de nya lokalerna och öppnade Maskinteatern för arrangemang, produktioner, residenser och utbildning. I Teatermaskinen samlas alla estetiska uttrycksformer. Vår verksamhet bygger på samarbeten mellan konstnärer och med olika delar av det omgivande samhället. Vi tror att vi tillsammans kan veta mera. Som ett resultat av dessa samarbeten öppnade vi 2012 KULTURRESERVATET.

KULTURRESERVATET är en plats där konstutövare har samlats och skapat ett centrum för att möjliggöra nya bra situationer. Kulturreservatet fungerar som en sköld mot de kommersiella krafternas dominans.

Teatermaskinen är den gemensamma organisation som genomför detta försök. Reservatet ligger i Riddarhyttan,i Skinnskattebergs kommun, i Bergslagen, Västmanlands län,i Norden, i Europa,i den sista utposten av det Norra Barrskogsbältet. Alltså på den Röda Jorden som bundit kulturer samman i årtusenden.

 

På olika platser där kulturer varit hotade har man skapat reservat för att minnet av det som inte är den dominanta kulturen ska få finnas kvar. I Sverige finns det inga reservat, men runt om i världen finns det kommuner och regioner som innehar reservat. Nu skapar vi det första här. 


Kulturreservatet vill vara en levande organism som muterar och växer i de flöden som kulturmötena skapar, sökandes efter en ny framtid att leva i, för att ha det bra.


Bygget av vårt fantastiska hus:

MASKINTEATERN

Crowdfunding (Teaterbygget)

- Vi var med och byggde en dröm!

Vi tackar ödmjukast!

 

En nära vän till Teatermaskinen gick in med 100 000 kr till Teaterbygget!

 

Markbrytare

Ann Wesström, Anders Pettersson, Anton Forsberg, Bengt Juthberg, Bengt Holmberg, Bertil Olsson, Börje Lund, Carolina Aly, Cecilia Gatenheim, Curt och Birgit Holmqvist, Daniel Flink, Daniel Guerra, Elin Säflund, Gerth Larsson, Gunnar och Kristina Henriksson, Hans Neld, Ingegerd och Gunnar Jakobsson, Joakim Ågren, Julian Malmberg, Jörgen Andersson, Katrine Linna, Lars Axelsson, Lars-Erik Sjöstrand, Lill Karlsen, Majken Sundkvist, Maj-Britt Ekegren, Rita Bergkvist, Rolf Eidenbrandt, Rolf och Eva Nyström, Skägget Larsson, Stefan Åhlén, Sten Gustavsson, Tommy Larsson, Torbjörn Alin, Willy Malmberg, Åke och Gullan Sjöberg

 

Grundläggare

Gunlög Olsson, LO Västmanland, Östmarks Bildemontering,



 

 

Väggpartner



 

 

Samarbetspartner

Riddarhyttans stål och trä, Bista Mekan, Meta Theater Moosach, Skinnskattebergs Kommun

 

Teatermaskinen tackar också

Ulf och Christina Stenberg, Mona Holmberg, Skinnskattebergs Plåtslageri

HUSET I HUSET:

SKRÄPPBO SKOLA

På 50- och 60-talet var Skräppbo föreningslokal och användes av bland andra Unga Örnar och SSU. Tack vare Krister Jansson i Skinnskatteberg finns en del av berättelsen bevarad. Sedan var Skräppbo fritishus från slutet av 60-talet fram till 1995. Då hade Alfreds barnbarn Skräppbo och firade påskar, midsomrar och jular här. När vi började hyra Skräppbo ägdes det av kärnbonden och folkmusikern Detlev Briese. Han hade tankar kring ett folkmusikcentrum i huset. Och att det är ett hus fyllt av musik, det kan en nog lugnt säga.

 

Vi friköpte Skräppbo 2005 efter att ha hyrt det sedan 1998. Fram till 2010 gjorde vi nästan all vår konstnärliga träning och programverksamhet inne i skolsalen där Maja Bark stod och undervisade en gång. Så för oss är skolsalen hjärtat i hela vår verksamhet. Och Skräppbo den lokal där vi arbetat längst. Det är med djup tacksamhet till alla dem som byggt och verkat här som vi nu fortsätter arbetet för varje människas rätt att uttrycka sig, skapa och lära sig tillsammans. Här i Skräppbo, vid Skildammens vatten.



Skräppbo skola byggdes 1910 för barnen som bodde i skogstorpen runt Holmsjön och Haraldssjön med omnejd. Däribland Backens torp där vi guidar på somrarna. Byggmästare var Alfred Wikström. I huset finns idag ett fint foto av honom och hans hustru Johanna som vi fått av hans barnbarn Birgit Holmquist. Under en period gick också hälften av barnen från Källfallet här. I huset bodde lärarinnan och senare också en vaktmästare. En av lärarinnorna var Maja Bark, Hernfrid Barks fru och Maj-Britt Nergårds mamma. Maj-Britt har betytt oerhört mycket för Riddarhyttan och för Teatermaskinen.


Från mitten av 30-talet upphörde skolverksamheten när industriproduktionen allt mer flyttade mot Lienshyttan, det vi idag tänker på som centrala Riddarhyttan. Då blev Skräppbo hem för konstnären Oscar Hagström och hans familj. Några av hans alster finns i huset. Oscar Hagström drunknade i Skildammen under en kanottur och familjen flyttade vidare. Att Oscars son Olle och Alfreds släktingar fick ta del av våra planer kändes viktigt när vi skulle bygga vidare.